Fosforns kretslopp

Fosforns kretslopp skiljer sig gentemot kolets- och kvävets kretslopp eftersom kretsloppet pågår helt på marken och i vattendragen. Fosforns kretslopp rör sig mellan jord, växter, djur och vatten. Detta kan jämföras med de andra kretsloppen som mer än ofta har ett steg i gasform.

Fosfor är mycket viktigt för alla organismer och fosfor används bland annat för fosfolipider som är en del av cellmembranet och arvsmassa, det vill säga DNA och RNA.

Hur ser fosforns kretslopp ut?

Fosforns kretslopp börjar med att växterna tar upp fosforns från marken för att kunna bygga sina vävnader. Om växten dör och inte äts upp kommer fosforns snart att brytas ner och återgå till marken. Men om växten äts upp av ett annat djur kommer fosforns nu lagras i djuret vävnader istället.

När djuret dör kommer fosforn brytas ner till fosfater i marken och vattnet. Här kan fosforn antingen tas upp av växterna igen, eller så kan fosforn urlakas vilket innebär att fosforn löses upp i vattnet och forslas bort. Tillslut kommer fosforn att nå havet där det kan plockas upp av ytterligare än organism.

Organismerna som tar upp fosforns från havet kommer däremot någon gång att dö vilket leder till att skaldelar och annat samlas på botten som sediment. De tunna lagren av sediment kommer över tid tryckas ihop och bilda sten.

I takt kommer jordskorpan att förändra sig vilket gör att det som en gång var havsbotten kan bli landmassa, och fosforn är nu tillbaka på land igen. Med tiden kommer också bergarterna brytas ner även om det tar väldigt lång tid. Vittringen som uppstår frigör då fosfor som växterna kan ta upp vilket startar om kretsloppet.

Jordbruk och övergödning

När man pratar om fosforns kretslopp så är det viktigt att nämna jordbruket och övergödning eftersom det lätt kan sätta fosforns kretsloppet i obalans. Fosfor används vanligtvis som konstgödsel på åkrar eftersom det får grödorna att växa bra.

När man skördar ett jordbruk sjunker mängden fosfor snabbt i åkerjord jämfört med vanlig mark. Detta beror på att växterna som vissnar på vanlig mark bryts ner långsammare, samtidigt som det finns nya växter som kan ta upp fosforn från de gamla döda växterna.

När vi skördar på en åker innebär detta att det inte finns några andra existerande växter som kan ta upp fosforn från marken, och fosforn kommer därmed inte att stanna kvar på fälten. I stället kommer fosforn följa med vattnet för att senare nå sjöar och hav.

I sjöarna och haven kommer fosforn senare göra samma sak som den gjorde på åkern där den fungerade som gödningsmedel.

Om mängden fosfor är hög kan det ge skapa stora problem eftersom det leder till övergödning och stora algblomningar. Detta är inte alls bra eftersom vissa alger är giftiga och kan påverka både människor och andra djur negativt.